Det börjar nu!

Det var svårt att sova inatt. Känslan av osäkerhet och nervositet resulterade i klarvakna ögon och tankar. Det känns spännande och roligt men det klart man frågar sig ”Vad har vi gjort?”. Tänk att jag ändå ska uppfylla en dröm jag aldrig trodde var stark nog för verklighet: jag ska bo i UK. Nej asså, jag ska BO i Skottland. Mitt i gamla stan, två minuters gångavstånd till Victoria Street. 

Jag försöker landa i tankarna att trots den stora förändring det här kommer att bli så kommer året vara magiskt. Jag är en så människa nu. En sån person som bara gör det. Lever sina drömmar. Tar tag i möjligheter och lever äventyret. Är det läskigt? Absolut! Men det är på många sätt charmen med att komma iväg. Tacksam för min livssituation och min familj som har gjort allt det här möjligt. 

Apropå familj. JAG ÄLSKAR ER! Att vara ifrån alla kommer helt klart vara det svåraste det kommande året. En tanke slog mig dock när vi sa hejdå. Aldrig har jag tidigare behövt vara ifrån mina närmaste. Vilken välsignelse det är att vara dålig på att ta farväl, det måste ju ändå betyda att man inte har fått tillräckligt med övning. Alla kramar håller jag kvar i mig tills vi kramas igen! Ni betyder allt. 

Nu sitter vi på SAS planet på väg till Edinburgh. Allt har gått så smidigt hittills och önskan är att smidigheten fortsätter hela vägen in i vår nya lägenhet. Då kan vi pusta ut. I alla fall en minut innan det är dags att sätta fart på vårt nya äventyr. 

September 2